Nej, detta inlägg kommer inte att skrivas på Mittelhochdeutsch, men som Niclas redan påpekade har jag nog bevisat flera gånger om (bara de tre senaste veckorna) att jag inte är helt normal trots allt.
Nu kommer vi inte på det kruxiga: "Normal" -finns det? Mitt svar är nej. Är någon för normal, eller till och med helt normal blir personen udda och annorlunda, dvs motsatsen till "normal". Normal borde alltså vara det som majoriteten är, men är man som alla andra blir man bara klassificerad som "slätstruken".
Perfekt finns däremot, men det är objektivt. Världens minsta grej kan vara perfekt, eller i alla fall vara nästan perfekt; någons näsa, en sångröst, ett klädesplagg, ett mål i en fotbollsmatch, en kaka, en känsla. Grejen med ordet "perfekt" är inte att det existerar saker som är perfekta, men vi kan föreställa oss dem som perfekta. Perfekt finns i teorin, och alla har sin uppfattning om vad som är perfekt i olika situationer. Beteckningen "normal" finns också för olika saker, men det är inte lika subjektivt. Normalt är normen, perfekt är en personlig åsikt.
Därför kan vi (jag och min galenskap) konstatera att: Perfekt finns i teorin, men är inte lika för alla. Normal, däremot, ska vara lika för alla och finns varken i verkligheten eller i teorin.
-Kan det ligga något i mitt resonemang?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Det är intressant, men jag har nog aldrig använt adjektivet "normal" för att beskriva någon. För mig har det ordet, eller åtminstone betydelsen av det, bytts ut mot "trevlig", men inte det vanliga adjektivet trevlig, utan här med en negatuiv klang.
"Så, berätta, hur var X:s nye pojkvän?"
"Ja... han var... trevlig"
I min bekantskapskrets är det där samma sak som ett nackskott.
Typ.
Fast lite mindre plågsamt.
Kanske.
Och om det inte framgick av den här kommentaren så tycker jag att det ligger något i ditt resonemang,, åtminstone till den del att jag inte heller tror att "normal" finns.
Jag är ju både perfekt och normal, alltså kan jag enligt ditt resonemang inte finnas i verkligheten.
Jag har säkert nämnt min syn på perfekt i ett samtal med dig tidigare. Men here it goes. Folk eftersträvar perfektion som de aldrig kan uppnå. Om något dessutom är "perfekt", måste det betyda att inte något mer kan önskas utav den saken. Det saknas inget. Detta låter nästan omänskligt tråkigt när man således inte har någonting att eftersträva. Ett perfekt liv är den säkraste vägen till självmord. Allt kreativt tänkande skulle utplånas så fort ett perfekt liv uppnås. Du kanske inte håller med om det, men jag tror att en konstnär som är helt nöjd med livet som inte fattas någonting, dennes kreativa sida kommer likt rost förtvina och långsamt ruttna bort. Det enda positiva med det är att då målar man upp en ny "perfekt" bild, ett nytt perfekt mål att eftersträva, och därmed återvänder kreativiteten. Såhär pågår väl cirkeln tills Hin Håle kommer och kräver sin fulla rätt efter en livstid av förbrukade dödssynder. Livet är muntert. Det här spretade ganska mycket men du förstår ju. Det vet jag. Förlåt.
P.S.
Lars Winnerbäck vore vara olaglig.
Fråga kolon
Kan det ligga något i mitt resonemang?
Svar kolon
Ja. En illaluktande hög av prettobajs!
Lajnus, ag vet inte om jag håller med dig. Kreativiteten kan nog visst bibehållas om man skulle hamna i den teoretiska perfektionen. Annars vore det ju inte perfekt, inte sant?
Marcus: Kan man få en utveckling av ditt ganska barnsliga påstående??
Och en fundering. Varför skriver folk "Fråga kolon" när det SKA stå "fråga:" okej om man säger kolon i en konversation, men uttrycket kommer från det vanliga sättet att ställa upp frågor i intervjuer och FAQs. Varför ta ett skriftligtuttryck och göra det till ett talspråksuttryck för att göra det till ett skriftspråksuttryck igen, som både är otympligt och ganska fult?
En fundering jag haft länge.
Normalt finns, i en bred bemärkelse. Det är dock inget negativt.
Fredrik kolon
Nej.
Det finns två typer av människor. De som tycker normalt är något att eftersträva och de som tycker det är ett nedlåtande ord. Jag hör till sistnänmda. Hör man till den förstnämnda gruppen så har man helt tappat meningen med individens... ja, existens över huvud taget. Varför ska jag leva mitt liv när jag vet att det finns 6 miljarder andra som gör det bättre?
Men så länge det finns en norm kommer det finnas normalitet, och så länge det finns normalitet så kommer det finnas Parlamentet, Lars Winnerbäck, Palestinasjalar, Sofie Fahrman och mentholcigaretter.
Fredrik:
Är det krig nu föresten? Jag hoppas det är krig! Är det krig?
Krig föresten. Det borde väl vara det som är mest normalt för människan? Döda för sin överlevnad, den starkaste överlever etc etc. Det är i krig människan upplever den renaste form av att leva.
Fredrik: Så du menar att total perfektion går att uppnå?
Vagabond: Jupp, så använder jag också ordet "normal", även fast jag tycker att ordet egentligen inte finns.
Rasmus: Då är du alltså slätstruken och perfetk.. Lite udda kombo.
Lajnus: Håller med dej, strävan och mål är viktiga för välbefinnandet. Men, samtidigt måste jag hålla med min bror Fredrik. Om man skulle hamna i den teoretiska perfektionen skulle det inte bli tråkigt, och inspirationen skulle också finnas kvar -annars skulle det ju inte vara perfekt.
Och för att svara på din fråga: Fredrik använde uttrycket "teoretisk perfektion", så total perfektion går att uppnå i teorin.
Det perfekt som jag syftade på var inte total perfektion, men att man kan ha en perfekt örsnibb, eller en perfekt egenskap osv, små saker.
Marcus: Innan du börjar kriga föreslår jag att du lär dej att stava. Mitt råd till dej, din lilla dyslektiker är kolon Gå och lägg dej.
Just det, som ni märker är inte min stavning perfekt heller, men jag krigar åtminstone inte!
hahahaha, åååh gud. Jag är tacksam för ditt snesteg. Att be någon lära sig stava och stava fel själv är ju helt underbart. Nästan lika underbar som min fylla är för stunden. Nu ska jag lyssna på Soulsavers och gotta mig i ditt nederlag!
Marcus: Självklart är det inte krig. Jag har tyvärr vettigare saker för mig än att spamma ner Ellies blogg i ett försök att övervinna dina klyftiga argument. Men jag lovar att höra av mig så fort jag inte har något bättre för mig ;)
Jag eftersträvar inte normalitet, men jag tycker inte heller det är ett negativt ord. Vad är då jag?
Overklig?
Och Lajnus, precis som min syster säger: perfektion finns (antagligen) bara i teorin. Såvida man inte accepterar vissa omtvistade filosofiska teorier angående perfektion och nödvändig existens.
Skicka en kommentar