Viktnedgång = Tabu?

Jag känner mej på riktigt bra humör idag, men tänker ändå påpeka något som jag kan bli aning irriterad på: att folk inte kan prata om vikt. OK, alla vill inte diskutera vad de väger, en del vet inte (som jag), andra vill inte veta. Men varför ska det vara så svårt att förhålla sej positiv när någon säger "Jag vill gå ner i vikt." Varför ska vi va så politiskt korrekta hela tiden?

Nej, nej, gå emot strömmen, skit i idealen, gå upp 20 kilo -helst nu på en gång- och visa hur stark och självständig du är. -Vadå? Vill du inte det? Ok, sluta då upp med din dubbelmoral. Det är bevisat att kvinnor som väger lite mer oftast är mer självsäkra, och att tanigare tjejer oftast har lite problem med osäkerhet, men jag tror att man mår bäst om man väger det man själv vill väga. Självklart finns det gränser, man mår nog precis lika dåligt av att väga 35 kilo som av att väga 110 kilo, men på olika sätt.

Om en kompis säger till dej "Du, min målsättning detta år är att gå ner 5 kilo. Vad tycker du?" Då svarar du direkt: "Nej, nej! Du är fin som du är! Det viktigaste är att du mår bra på insidan!" Föreställ dej om samma kompis hade sagt "Du, min målsättning detta år är att gå upp 5 kilo."
-Hade du svarat likadant då?? Precis.
Detta avståndstagande hittar vi inte ens i skolvärlden. Vi vet att en massa ungdomarna idag mår dåligt av all press och stress. Trots det skulle vi aldrig vara negativa om någon satte upp mål med sina studier. "Vill du ha ett VG? -Kör hårt! Jag vet att du kan!"

Oavsett vad min kompis skulle sagt, skulle jag ha svarat "Bra, du har ett mål! Kämpa på!". Och om jag någon gång börjar tjata om min vikt: lägg ner "du är fin som du är"-snacket och ge mej lite back up, oavsett om jag vill gå upp eller ner i vikt.