Back to Kindergarten

Ja, kära läsare. Damishockeylaget Innsbruck Red Angels har än en gång visat hur man inte ska spela ishockey.. Felpass, tjat på domaren, onödiga utvisningar, egoistiska dribblingsturer -you name it. Men det värsta var allt hackande med klubbor, fula saker som domaren inte såg osv.. Graz (som vi mötte) var inte mycket bättre de heller, ja, de var faktiskt mycket sämre. Slutresultatet: vinst med 6-1, och ett mål gjort av "Ällinåöhr Åållsån".

Under en period i matchen tänkte jag "Herregud, är vi tillbaka på dagis eller?". Inte långt senare gjorde en Graz-spelare en ful, otillåten tackling som kunde gått mycket illa. Zum Glück var det Miriam, stor och stark, som blev tacklad, och allt gick fint. 5 minuter senare gör en av våra spelare (vi kan kalla henne M) en exakt likadan tackling mot sargen, och det slutade med att ambulansen fick komma och plåstra om motspelarens axel.
NU kommer det som verkligen är dagisnivå: M visste att hon skulle få en utvisning, men hon höll sej lugn, ändå tills situationen hade klarat upp sej och hon skulle åka till utvisningsbåset: då blir M helt galen och slår med klubban i sargen och skriker! Allt för att få uppmärksamhet. Istället för 5 min blev det alltså matchstraff för Innsbrucks jubelidiot (japp, hon delar förstaplatsen med bestick-tjuven från in våning -men de båda rickspuckona innehar guldmedaljen av två helt olika anledningar..).

Historien tar inte slut här. När vi gick till omklädningsrummet efter matchen stod hela vårt lag och väntade på att Graz hade gått därifrån innan vi gick, så vi slapp möta dem i korridoren. "Vi vill inte ha någon konfrontation", sa en av våra spelare.
Aaaaargh! Vi är ju alla vuxna människor, ibland händer skitsaker och M fick sitt straff. Lägg av! Om vi undviker Graz, för att vi tror att de ska slå ner oss utanför isen, förolämpar vi dem. Räcker det inte med att vi har skadat en av deras spelare? Ska vi också utgå från att de är dumma i huvudet och våldsamma???

Till slut sitter vi allihop i omklädningsrummet, och några börjar bråka utanför. M och en Graz-spelare slåss, på riktigt. Några "röda änglar" gick ut och drog isär kämparna.
M påstår att Graz-spelaren gick på henne helt oprovocerat, men jag kan tänka mej att M också var lite elak. M, som är dramaqueen number one, låtsades självklart att hon hade skadat foten, så några i vårt lag var tvungna att stötta henne så fort hon skulle gå någonstans.. Men när en tjej sa "Du måste nog till Hannes" (co-trainern som är läkare) tyckte M helt plötsligt "Nej, nej, det går nog", och började gå själv (med tydligt fejkad haltning).
-Nu är jag trött på Innsbruck och alla omogna människor.

Dessutom har min cykellampa gått sönder. Plasten sprack (ojojoj, precis som med den förra, kan vi ana en stor konspiration???) och det är just typiskt att den ska gå sönder när det har blivit mörkt, och när jag har lagt mycket energi på att fästa lamp-fästet på styret! -Så mycket energi att Miriam tog mej för en cykel-tjuv..

Jaja, igår kändes det i alla fall bra att prata med Linus på msn. Han var så söt och ärlig, som alltid, och öste beröm över mej. Visste ni att jag är "som superwoman" fast "i miniform"? Och när vi skulle säga hejdå och godnatt skrev han underbara saker som "take care, love" och "fare thee well, noble dame". Ah, det är tur att folk som Linus finns.
För övrigt fick jag för sisådär en vecka sedan höra av Rasmus att jag är "en av de tio coolaste personer han någonsin träffat". Inte illa för en Halna-tjej.

Fredrik: Haha, nu har jag köpt din julklapp också! Den är både symbolisk och praktisk. Sug på den du!