"Jo, Innsbruck är en trevlig stad."
"Alla är väldigt snälla och hjälpsamma."
"De i hockeylaget är supertrevliga."
I två månader har jag gått omkring och varit lite halvnöjd. Allting kan inte stämma direkt. Saker och ting tar tid. I två månader har jag väntat.
Folket är trevliga, staden är trevlig, laget är trevligt - det har ju bara varit en tidsfråga innan allting verkligen skulle lossna. Och anledningen till att det har gått lite segt är ju pga språket, men när väl språket kommer igång lite mer - DÅ kommer det verkligen allt att sätta igång på riktigt..
-Ja, detta är vad jag har tänkt.
Men: Nu har jag börjat att ändra mej.
Vilka mål (och förväntningar) hade jag med min vistelse i Innsbruck?
- Prata mycket tyska
- Få nya kompisar (huvudsakligen folks om pratar tyska)
- Klara tentorna
- Lära mej något under lektionerna
- Spela ishockey
Vilka förväntningar har infriats?
- Kanske: Om man räknar "Ciao" (hej) och "Ciao" (hejdå) som man säger till alla i köket..?
- Kanske: Om man räknar "Ciao" (hej) och "Ciao" (hejdå) som man säger till alla i köket..?
- Kanske: Det återstår att se, men jag är inte särskilt orolig.
- Ja: Lektionerna med Peter är oerhört intressanta, men ruskigt sega. Landeskunde med Sabine, däremot, är hur tråkigt som helst!
- Kanske: Om man räknar 1 isträning/vecka med halva laget, 1 fysträning med en femtedel av laget, och 1 match med en korkad tränare...? Allt till det facila priset av 200€ för en säsong!
Känner ni ironin (eller ska jag säga min besvikelse) flöda?
Ok, ok: Idag är jag negativ. Mer än vanligt (men, vänta.. jag brukar ju aldrig var negativ... hmm..)
Alla svenskar är också snälla, och en del är verkligen riktigt goa (Emma, Julia, Jenny och Minna-ta åt er!!! Rasmus: Du är också med på ett hörn!) -men jag kom ju hit för tyskan. Och oavsett hur underbara mina nya svenska kompisar här är kan de inte slå Olivia, Josef, Carlströmmarna, Simon, Fredrik och framförallt inte mamma och pappa.
Nej, jag längtar faktiskt inte hem mycket alls. Jag är "ganska nöjd" här, men jag har kommit på att det inte räcker! Antingen ska jag vara helnöjd, eller så ska jag åtminstone lära mej en massa tyska. Jag har insett att jag vill att Innsbruck-upplevelsen ska berika mitt liv. Jag har börjat tänka logiskt: Om Innsbruck inte ger mej det jag vill kan jag ju lika gärna vara hemma i Halna.
Här är det smått omöjligt att få nya (österrikiska) kompisar. Österrikiska studenter åker hem VARJE helg och VARJE ledig dag. Här i Innsbruck pluggar, äter och sover de. Lever sitt liv gör de hemma med sina gamla kompisar.
Michi har varit glädjeämnet hittills, men hon sticker på praktik i sin hemstad om 2 veckor-och är borta till juni...
Chavier är en skön kille, men han kan bara engelska.
Maria verkar trevlig (och hon åker inte hem så ofta), men hon pluggar heltid och har ett jobb.
Räddningen kan komma om...
...jag kommer Michis lillasyster Steffi närmare - vi kanske kan börja umgås..?
...jag blir bättre kompis med Nicki i ishockeylaget - hon verkar ruskigt trevlig.
...Carina (min rumskopmis) får mer tid över att umgås när hennes dissektionskurs slutar i januari.
...jag kommer bra överens med Gabriele, min blivande tandemkompis*, som jag ska träffa nästa vecka.
-Only time can tell..
Bli inte oroliga: Jag är inte ledsen, jag funderar bara väldigt mycket över vad jag gör här, och vad jag verkligen vill göra. Det är skönt att kunna vara lite negativ ibland, och få ur sej sina tankar. Och nu när jag skrivit ner några av dem kanske det blir lite mer ordning i mitt huvud.
Så fort jag kommer fram till något lovar jag att meddela det direkt.
*Tandemkompis=Man skriver i en lapp "Jag talar flytande svenska, och vill lära mej tyska" och man får en e-mailadress till en person som "talar flytande tyska, och vill lära sej svenska". Sedan får man själv ta kontakt och bestämma träff. Under träffarna kan t.ex. man prata halva tiden tyska med varandra, och halva tiden svenska.
6 kommentarer:
hej tjej. jag tycker att det låter som om du vill följa med mig hem sen efter att jag har hälsat på dig i påsk. jag tycker att det var ett bra förlag du kom med för et tag sen.
Elliebellie, du är också hur skön som helst.
Vill ha dig här.
Hallo Ellie
Ich bin überzeugt dass dein Deutsch viel besser ist als du glaubst. Auch wenn du nicht den ganzen Tag Deutsch sprichst, hörst du ja viel Deutsch. Ich hoffe dass du in der Zukunft, wenn du daran zurückdenkst, dich an mehr positive als negative Sachen von deinem Österreichaufenthalt erinnern kannst.
Mein Deutsch ist genauso gut wie ich glaube:
Ich verstehe fast alles, was die Leute sagen - wenn sie deutlich reden.
Aber, och möchte die FLÜSSIGKEIT verbessern. Natürlich habe ich viele Fortschritte gemacht, aber ich habe noch keine österreichische Freunde getroffen. Und wenn ich nur von einfachen Sachen reden ("was studierst du?" "Woher kommst du?"), lerne ich nicht so viel. Hier im Stundentenheim reden die Leute nicht mit einander. Sie sagen nu "Ciao", und das ist alles.
..o så blev jag glad när du sa att jag gjort dig glad..hihi.. Men allvarligt talat så kör jag fortfarande med det där med tolv kramar ibland, fast jag inte tänkte på vart det kom ifrån, o sen när jag läste i din blogg så fick jag en sån häftig 00Oo00oO0-känsla. hihi
Nu ska jag till skaga! första ggn på 9 år...härligt
ha det gött, kramar
Klart jag ska! :) Härligt höstväder har vi här i alla fall. Har ni det fint också? Jag tänkte att jag kanske skulle börja använda vinterjackan idag också, har gått i sommarjackan tills nu, det har inte känts så kallt, men idag är det -4 hela dan.
Just det. Jag har just permanentat håret, så jag ser ut som en pudel. :) Ville bara sprida det vidare (mest för att övertyga mig själv om resultatet) även om vi inte ses så ofta. :) haha.
Ha en toppenhelg! :) kramar om.
Skicka en kommentar