En outtalad respekt

Jag har ännu inte skrivit särskilt mycket om min rumskamrat. Hon heter Carina, är 20 år gammal och studerar medicin. Det känns väldigt bra att bo med henne. Hon är väldigt trevlig, men samtidigt är hon inte alls för trevlig och inställssam som andra här kan vara. De andra brukar säga "Men varför pluggar du tyska, du som redan pratar så bra?" Hallå! Det är ju bara att erkänna: Jag pratar inte alls som en infödd, och jag kan överhuvudtaget inte uttrycka allt jag vill.
Att bara "prata bra" (alltså: göra sej förstådd) räcker inte för mej. Jag vill verkligen kunna prata med ett flyt - inte tänka efter, bara prata (ungefär som min svenska alltså - inte tänka efter, bara prata..).

Carina är helt ärlig. Hon påpekar alla fel, till och med när jag säger saker som är korrekta, men som folk vanligen inte säger. "Så står det bara i alla böcker. Använd det här uttrycket istället!" En del andra svenskar har sagt att de skulla tycka det var jobbigt om deras rumskompis påpekade alla fel hela tiden, men jag tycker det är skönt. Jag lär mej saker av henne.

Det finns liksom en outtalad respekt. Vi säger alltid till varann vart vi ska gå, och när jag kommer hem sent gör jag allt för att inte väcka henne, och när hon går upp tidigt är hon tyst som en mus.

Beviset för min teori har jag fått genom: toarullarna. "Huh?" tänker ni nu, men det är faktiskt ganska enkelt:
När Carina kom till Rössl (studenthemmet) hade jag redan bott här ett tag, så det var min toarulle som satt i toarullshållaren (finns det något annat namn..?). När pappret sedan började ta slut tog jag och lade en ny rulle precis bredvid toaletten (fullt synlig) men när hon bytte tog hon en egen rulle och lät min ligga kvar. När sedan rulle nummer två behövde bytas ut, då tog hon min rulle.
Vi bor ihop, alltså ska vi bidra med hälften var. Varannan gång tar vi min rulle, varannan hennes.

Jag har verkligen försökt att visa mej från min bästa sida, och hon har redan fått ett schampo av mej (som totalt förstörde mitt hår, men det är tydligen bra för hennes) och jag har visat henne att jag har en "smuts-handduk" som hon får använda för att torka upp vattnet som har hamnat på golvet efter man har duschat (draperiet är inte direkt 100%igt).

Hon är också lite intresserad av mej och Sverige, och jag har berättat lite allt möjligt. Hon tycker det är jättespännande att vi har en kust i Sverige (Österrike är ju ganska inklämt) och hon tycker också det är lite exotiskt med älgar och renar.

Ordet "friluftsliv" finns inte på tyska, så det har varit svårt att förklara att Josef studerar friluftsliv. Det närmsta man kommer är "att leva i den fria naturen" något som är helt obegripligt för österrikarna.. När jag sedan berättar att han antagligen ska läsa det i två år, och att han ska bygga en kanot i trä tror alla att jag driver med dem.
Carina tyckte det var häftigt att han kan tälja. Jag måste se till att jag får med mej en träskål som han har täjlt som jag kan visa för henne efter jul.

Har lovat Carina att nästa vecka ska vi laga mat ihop, något "typiskt svenskt". Någon som har några förslag? Det ska vara svenskt och gott - det är kriterierna. Tipsa mej!