Eftersom jag tränar ishockey här i Innsbruck vore det bra om jag hade en cykel. Det är långt till ishallen (bokstavligt talat andra sidan stan) och det är alltid lika stora diskussioner i omklädningsrummet om "Vem ska hämta Ellinor nästa gång?".
Jag hade fått nys om två cykelaffärer som sålde begagnade cyklar, så i måndags begav jag mej dit för att se om turen var på min sida. Men, nej. Jag har aldrig i mitt liv sett så mycket överpris! Här kostar en hyfsad (läs: inte helt sönderfallen) begagnad cykel 80€ och uppåt! För en likadan cykel i Sverige hade jag inte varit beredd att ge mer än 300 spänn.
-Men, tonight's the night we're gonna make it happen - cykelauktion kl.16 idag på Stadtcafe! Utropspris: 5€. Den där auktionen har jag pladdrat om i nästan 2 veckor nu, och igår tänkte jag "om jag inte hittar en cykel där är det kört...".
Av en ren slump hörde Margit (en i mitt ishockeylag) att jag skulle köpa en cykel idag. "Men jag har en gammal cykel som står och skräpar hos min mamma.Du kan ta den!" Hon hämtade upp mej kl.11 och körde mej till hennes mamma. Vi åkte moped och det är så kul att bli skjutsad på en moped! All trafik, vinden, hålla armarna om den framför så man inte trillar av... Att Innsbruck dessutom är väldigt trafikerat gjorde det bara ännu mer kul och spännande! Väl där prövade jag cykeln (en ljusgrön PUCH som har 3 fungerande växlar) och hon ställde in sadeln. Sedan åkte vi till en affär och hon vaktade cykeln medan jag köpte ett lås. Jag erbjöd mej att betala något för cykeln, men det gick inte för sej. Varför inte? "Jag vet hur glad man blir när någon hjälper en, och därför hjälper jag andra" fick jag till svar. Det där är vad jag kallar en vettig människa!
Summa sumarum: Jag har en cykel (som är sååå fin - nästintill antikvitetsvärde på den!) och det kostade mej nada! Istället gjorde jag en riktig investering och köpte ett av de dyraste låsen jag kunde hitta, 10€ kostade det. Nu kan inget komma emellan mej och min PUCH!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Nu har jag läst ikapp igen. :)
Och ja, han verkar vara ett bra alternativ istället för Motorolan. Jag funderade ett tag på det där du skrev, att chanserna kommer när man minst anar det. Tur att nån vettig mänska kan förklara det för mig innan jag analyserar sönder allting (jag har ofta en tendens att göra det). :)
Vad härligt att du fick en cykel bara sådär! Jag vill också ha en grön. :) Hoppas du har det härligt där nere i bergen.
kramar i massor.
Kajsa Nilsson (som befinner sig i Tyskland för tillfället, om du vill ha nåt extra att läsa) har en blogg som jag tänkte länka till, hon är au-pair och lär sig en massa tyska. :)
http://www.trapid.blogspot.com/
Hej Ellie
Pappa blev fundersam när han läste din senaste historia (om mat och så). Han undrade om du hade ont om pengar eller kanske inga pengar alls då ditt kylskåp var tomt.
Då passade det ju bra att du fick en cykel gratis, nu har du pengar över till lite mat (förhoppningsvis)!!.
stora kramar även från pappa
Amanda: Vi tjejer har en tendens att tänka på saker alldeles för mycket innan vi släpper dem - en vana man borde göra sej av med illa kvickt!
Tack för adressen till Kajsas blogg, har redan spanat in den lite grann!
Mamma: Nej, nej. Pengar är det inte ont om - jag är bara lat och väntar så länge jag kan med att handla, eftersom den billigaste mataffären ligger en bit bort. Men idag ska jag storhandla, för jag kan åka med min fina cykel!
Skicka en kommentar