Hej svärmor!

Japp, detta inlägg är helt och hållet dedikerat till Anna. Jag fick nämligen ett tjusigt brev idag (och brevpappret var, om möjligt, ännu tjusigare) som var riktigt underhållande att läsa. Förutom den söta och sega Dumleklubban (en mycket glad överraskning!) innehöll brevet en hel del information, så nu är jag lite mer uppdaterad om vad som försiggår i Sverige (framförallt i trakterna kring, och i, Lidköping).

Men, brevet innehöll också en del frågor. Nu när jag tänker på det inser jag att min blogg inte har gett särskilt mycket information om vad jag egentligen gör här, eller hur jag trivs med det.

Jag studerar alltså tyska (grundkurs A och kanske B) på Göteborgs Universitet, men kursen är förlagd till Innsbruck Österrike.
Vi är totalt 15 svenskar i min klass, och 12 av dem bor på samma studenthem som jag.
De första 5 veckor ägnade vi oss åt grammatik, med Bengt (vår egen superhjälte från Gbg).
Nu har Bengt åkt tillbaka till Sverige och vi har istället litteraturkunskap (med Peter Giacomuzzi) och Kultur- och Landskunskap .
Om jag väljer att stanna här i ett helt år (då kommer jag hem i juni 2008) kommer det totalt bli 60 hp.
Den 5/11 har vi vår första tenta: grammatik.

Jag tycker tempot är lagom (både med grammatiken och med allt annat) men det är mycket att lära sej.. Sanningen är: Jag hänger med på det mesta, men är kanske lite för lat med själva banka-in-så-det-verkligen-sitter-inlärningen. -Men jag jobbar på det!
Sedan får vi löpande läxor med böcker vi ska läsa (die Verwandlung, Franz Kafka senast) eller texter vi ska skriva om.

Alla svenskar här är riktigt trevliga. Vi har kul ihop och gör grejer ihop, t.ex. lagar mat och går ut. Dessutom finns det en del riktigt trevliga österrikare, t.ex. Lukas (han som pratar svenska), Michi (hon jag gick på bio med), Steffi (Michis syster) och den andre Michi (kille från Südtirol). Chavier är också en glad prick! Han kommer från Equador och är hur skön som helst!

Sedan gör hockeyn allt mycket roligare. Det blir några få stunder i veckan då jag gör något jag verkligen kan. Ingen press, bara roligt. Sen är ju alla i laget supersnälla och stämningen är nästan alltid på topp.

Överhuvudtaget känns det bra här. Det känns skönt att göra sin egen grej, och inte känna att någon annan har beslutat detta för mej. Detta gör jag bara för min skull. Förhoppningsvis kommer jag bli betydligt bättre på att prata tyska, men jag gör också detta för att komma bort från allt och kanske hitta rätt väg helt på egen hand.

Hur framtiden ser ut? Ja, vidare studier innehåller den i alla fall. Vad för sorts studier? Well, that beats me..